Följ med på byavandring i 50-talets Borrby

”Mitt Borrby” – nedskrivet av Lars Averfalk (vår glasmästare i byn).

Jag föddes 1951 i en gammal bysmedja i Borrby. Jag växte upp i en blomstrande by med både industrier, affärer och lantbruk, som på den tiden gav en massa arbetstillfällen åt byns invånare.

Jag vill här berätta ur mitt minne om. hur min by såg ut under min uppväxt. Det jag nu berättar är hur jag själv minns och det är kanske inte alltid exakt som någon annan har upplevt det.

Jag börjar med att berätta om affärer och hantverkare som fanns i byn. Jag börjar från infarten från Sandby, där man först möts av Bröderna Jeppssons bilverkstad som drivs av tvillingarna Tore och Torsten Jeppsson, (sedermera kända som ”Bröderna Gotti-Gott-Gott”). På samma tomt som Jeppssons driver Sture Färdigh ESSO bensinstation.

På min fortsatta väg in mot byn har jag på vänster sida gården Fridhem, som brukas av ”fridhimmaren” Gustav Olsson, som är broder till vår välkände fotograf C. F. Olsson. Strax därefter har jag på höger sida den första affären, som vi kallade för basaren och som drivs av två äldre systrar, Gerda och Ellen Olsson. När man öppnar dörren plingar det i mässingsklockan som hänger där i sin blanka mässingsstång och väl inne i affären möts man av en atmosfär som jag skulle kunna utveckla med en lång berättelse, men nöjer mig med att säga att man nog hade hamnat på 1800-talet.

Jag fortsätter på min väg inåt byn och kommer till Manfred Ekbergs grönsaksaffär. Nedanför Ekbergs ligger Lundahls smedja, den smedjan där jag bodde mina sju första levnadsår. Där upplevde och lärde jag mig mycket om olika typer av människor och om en smed och hovslagares arbete, då jag tillbringade många timmar hos min gammelmorfar Maurits och hans son Nisse. Många minnen har jag från dessa år om bångstyriga hästar och udda personer, som jag kanske kommer att berätta om vid något annat tillfälle. Mitt över vägen vid grönsaksaffären ligger John Jeppssons, John reparerar bilar, traktorer och säljer bensin av märket Shell.

Jag fortsätter min vandring in i byn och passerar betupplaget med dess våg som ligger i anslutning till järnvägen. Det är här bönderna lämnar sina sockerbetor för vidare transport till Köpingebro. Jag passerar järnvägsspåren och banvaktsstugan på höger sida, där bor mormor och morfar John och Edith Nilsson (BOX). Välkända i byn för sin gästfrihet och omtänksamhet , här kan i princip vem som helst få en bit mat om man vill. Nu kommer jag fram till byns första livsmedelsaffär Egon Rasmussons och mitt emot ligger byns mejeri. Efter Rasmussons ligger Borrby Biograf och därefter har vi vår tandläkare som heter Knud Madsen.

Nu är jag framme vid Korsoren där vi har Sparbanken och Handelsbanken. På höger sida efter bankerna har vi gamla skolan som slutade att fungera som skola efter vårterminen 1958. Där finns polis, bibliotek och träningslokal för bordtennisklubben Ajax. På skolgården och i gamla gymnastiksalen driver Bengt Rosenqvist en bilfirma. Tittar jag till vänster ser jag byns fotoaffär som drivs av fotografen Carl Fredrik Olsson, och därefter ligger byns Konsumbutik tätt följt av färg och pappersaffär, som drivs av Siverts töser, två äldre systrar, Anna och Hilda.

Nu är jag framme vid Ernst Krutz korvaluda, här kan man få ett korvbröd med senap för 10 öre. Upp till vänster ligger Malmkvists affär med dess ganska originella sortiment godis och underkläder. Till höger har jag Scans köttaffär, där jag sommarjobbade i två somrar, efter Scan ligger Sernes järnaffär och mittemot där har vi läkarvillan och läkarmottagning, där  vår välkände doktor Knut Cavalin huserar.

Jag fortsätter och har på höger sida en fastighet som inrymmer en sybehörsaffär och ett café med bageri. Det är Roslins sybehör och Ida Perssons café där Otto står i källaren och bakar. Jag stannar till och tittar på Idas duva som sitter och sprutar vatten i fågelbadet. På vänster sida har jag en lantmannaaffär och ett frörenseri som kallas Allan Ols.

Nu fortsätter jag över järnvägen och kommer till Schöns affär på vänster sida. På höger sida ligger ännu en syaffär, jag kommer inte ihåg vem som drev den, kanske hette hon Annete. Sen kommer jag till Greta Möllers kemikalieaffär. Greta är ensam i affären så vi får ofta lov att hjälpa henne med olika göromål och tjäna en liten slant. Mitt emot har Malte Lundgren sin frisersalong. Efter kemikalieaffären har Else Jönsson en garnaffär. Här hade tidigare Inga Hägglund sin affär.

Nu har jag kommit fram till byns första slakteri och charkuteriaffär det är Gunnar Nilssons. Jag passerar Gunnar Nils gatt och kommer fram till 110:an där Kalle Ungh huserar med sin bar. Här kan man få en korv med bröd, kaffe, wienerbröd eller lägga en tjugofemöring på flipperspelet och spela en stund. I samma byggnad har vi Fagerströms El affär.
Nu är jag framme vid nästa livsmedelsaffär. Det är HE Håkanssons och därefter kommer jag till nästa slakteri med affär, det är Ragnar Mattssons. Mittemot har vi Tage Anderssons klädesaffär som är representant för Algots kläder, och även säljer livsmedel. I samma fastighet har Blenda Mårtensson sin grönsaks och mjölkaffär.

Nu har jag kommit fram till Hedlunds ur och optikaffär. Här säljes guld, silver och klockor. Mittemot Hedlunds ligger Inga Hägglunds affär (tidigare Assar Jacobssons klädesaffär). Här säljes en hel del olika varor såsom pappersvaror, leksaker, barnkläder samt godis. Efter Hägglunds har vi Johnssons gamla bilverkstad numera finns här en el-firma Gerhard Olsson och där finns Alf Anderssons rörledningsfirma(det blev senare Din-X bensinstation och Bilfirma Bengt Rosenqvist).

Nu är jag framme vid Everlunds möbelaffär som följs av Firma Hans Persson, som inte har förändrats mycket fram till idag. Jag går fram förbi Café City och fortsätter fram till Axelssons Bilverkstad och Gulf bensinstation. Jag vänder tillbaka vid Borrby Frö och går mot Ekvalls Åkeri med Caltex bensinförsäljning. Jag fortsätter in mot byn och passerar nästa möbelaffär som är Ernst Johanssons, går förbi Oscar på backen och kommer fram till Kristiansson Herrbeklädnadsaffär.

Nu svänger jag ner och går längs stigen vid Johnssons och kommer ner till Bagaregatan och går ner förbi Henning Rosenqvists Åkeri och Byggmästare Dahlmans. Här går jag går fram och vänder vid Henry myllares. Där ute på bygatan ligger Trädgårdsmästarens drivhus. Jag går tillbaka och går fram till Erik Bagares på hörnet till Kvarngatan där Ernfrid har sitt toffelmakeri och Brahmer sitt tunnbinderi, där han står och tillverkar smördrittlar.

Nu går jag fram emot Torget och kommer fram till Freijs second hand affär och innanför den ligger Seths fiskaffär. Jag tar en tur upp mot Torget förbi Gunnar Barberares frisersalong och fram till Fältskogs konditori. Jag fortsätter upp om backen går över Torget ner på andra sidan förbi Gunnar Erikssons, byns andra järnaffär, fram till Folke Larssons livsmedelsaffär.

Nu går jag vidare mot Målaregatan, där har jag Erika Lannefors hemslöjdsaffär och Oscar Perssons cementgjuteri. Jag går fram mot Bygatan och passerar Tage Toffelspigares affär. Tage spikar tofflor och reparerar läder, såsom seldon för hästar, självbindardukar och övriga läderartiklar, jag går fram till Norra nygatan och tar en titt på Axel Anderssons tryckeri.

Nu tar jag Bygatan upp mot byn och passerar Lundholms verkstäder. Jag går fram mot Albert Larssons som inrymmer en godisaffär (Gotteboden) och en färg och tapetaffär, går fram över Korsoren och fortsätter på Hörupsvägen förbi Apoteket Storken. Efter Apoteket ligger Johan Ingemanssons Radioaffär. Jag kommer nu fram till en ståtlig byggnad som innehåller post och kommunalkontor. Jag fortsätter framåt förbi brandstationen fram till Westbergs smedja vidare fram förbi Ragnar Per Jöns och fram till Folke Stålhammars smedja.

Framme vid byns slut går jag över vägen vid ennasmens där målare Skogh har sina målaregrejor, fortsätter mot byn passerar Ib Holmgrens, Ib tillverkar plastpåsar. Jag går förbi Ellessons och Inge Lundströms fram mot posten och vrider ner på Bryggaregatan. Nu går jag förbi Borrby Bryggeri, där jag för övrigt drygar ut min kassa genom att hjälpa till med diverse arbete. Till höger om Bryggeriet ligger Björks Plåtslageri. Nu är jag framme vid Borrby Hotell och här mot Bryggaregatan är ingången till Rumpan, en bar där byns gubbar går och tar en pilsner. På höger sida har vi Musse Piggs affär, en väldigt udda affär.

Jag går nu vidare ner mot Otto-verken som är byns största arbetsplats, (där var över 100 st anställda när det var som störst.) Här har jag också vår järnvägsstation med kiosken mittemot. Jag fortsätter fram mot Trävarubolaget, där det säljs det mesta som behövs till ett bygge. Vid sidan om har en byggmästare sitt förråd. Om jag inte minns fel hette han Engström.

Jag går tillbaka längs järnvägen, passerar Hugo Skomagares skoaffär och går ner mot frörenseriet som ligger intill rälsen. Här svänger jag till höger innan upp mot lokalföreningen, jag går vidare fram till föreningssalen och där till vänster ligger Tage Snickares verkstad och bostad och Göte Ericssons Antikhandel. Jag går rakt fram förbi Dahlkvists mjölkaffär fram till plåtslagare Henningssons och där intill vänster har PG Haak sin skrotaffär.

Jag tar till höger på Kyhlsvägen och går fram vid Nils Måns. Här tar jag till höger, vrider ner mot smedjan vid Jacobssons snickeri, går in genom smedjan och in till mormor Emmy. Här får jag ett par mackor och ett glas mjölk. När jag sitter där med min mjölk och mina mackor ser jag en bok som ligger på bordet. Där står kladdbok M Lundahl, det är i den boken gammelmorfar skriver upp, som det kallas. Jag öppnar boken och läser, Ture Bengtsson, isatt 6 st 2×5” skruvar i vinkeljärn runt flak skruvar 1.20, 3 tim 3.90 summa 5,10 vidare Gottfrid Dahlman tröskeljärn 2,5 kg 3,50.

När jag tittat i boken, och sitter där, funderar jag på om jag under min vandring besökt alla affärer och hantverkare i byn. Jag kommer att tänka på att jag inte har varit ute på tvättstugan hos Sixten, ej heller nere på Änkegatan hos damfrisören Dagny Gotthard eller hos Egon Snickare. Det finns säkert fler jag glömt att besöka men jag får väl besöka dem på nästa runda.

Jag som gjort denna vandring i vår by heter Lars Averfalk, och är fortfarande, 45 år efter vandringen, trogen min hemby.

Borrby 2007-10-25