Fotot visar Borrby 23:2, Lundsgård, den ena av gårdarna, som blev resultatet efter att Borrby 23:1 delades. Den andra gården Borrby 23:3 innehas och brukas idag av Hans-Åke och Britt- Marie Persson.
Historien tar sin början på 1700-talet. Här växer syskonen Lars (f 1786) och Gya (f 1790) upp tillsammans med två småsystrar.
Som son i huset övertar Lars gården och kallas domkyrkohemmansåbo. Han dör vid 68 års ålder, barnlös. Systern Gyas båda barn Ola Nilsson och Anna Nilsdotter ärver och då delas hemmanet i två delar. Ola får 23:2 och Anna 23:3.
23:2 ärvs så småningom av Olas son Nils Olsson (f 1863), som säljer till L Wilhelm Larsson, bygger Lunden (Dammgatan 3) i byn och flyttar dit. Wilhelms son Kurt Lannefors brukar gården efter sin far. Senare ägare blir Jan-Evert och Kerstin Olsson.
23:3 Anna gifter sig med Jöns Nilsson. Anna och deras barn Nils (f 1852) och Else (f 1855) dör i en förödande eldsvåda natten mellan 25-26/9 1857. Omkommer gör också änkan Elna Trulsdotter, 63 år och Anders, 12 år son till husmannen Matts Nilsson.
Stor notis i Cimbrishamnsbladet.
Turen tycks inte vara med 23:3. Änkemannen gifter om sig med Kjersti Persdotter. De får en dotter Anna (f 1860).
Jöns dör 1877, Kjersti 1893 och Anna 1894.
Året efter Annas död, köper Hans Andersson gården. Den brukas även av hans son Nils (f 1896).
1955 köps gården av Helmer (f 1915) och Ellen (f 1923) Persson. Idag innehas den av deras son Hans-Åke och hans fru Britt-Marie.
Det alldeles speciella med den här historien är att i trädgården till 23:3 finns resterna av en sten i granit (ca 1,5 m hög) med medaljonger där verser är inristade. Hämtade ur psalm 344 i svenska psalmboken 1819.
Är det en minnessten eller en gravsten? Om ingen kunde sköta graven, kan det vara så att när stenen tagits bort så har man önskat att ha den i trädgården?
Källor:
Carin Ohlsson
Britt-Marie Persson
Lisbet Helmersson
www.runeberg.org
Lisbet Helmersson
Borrby Byalag
Tack vilken intressant berättelse.
Det är imponerande att få följa ett hus historia så långt tillbaka och fram i modern tid..
Alla livsöden som sitter i väggarna,
tänk om de hade kunnat tala !
Hej
Ja visst är det. Speciellt när stenen dök upp i trädgården, då satte fantasin riktigt igång.
Mvh
Lisa
Tack för ett fantastiskt jobb med att reda ut alla trådar i historierna kring gårdarna!
Min farfar, Lorenz Ohlsson var son till Nils Olsson och växte upp på Lundsgård, nr 23:2. Fotot på gården har alltid hängt framme, men jag kände inte till branden och delningen förrän jag hittade aladåbformen på vinden. I den finns en kort beskrivning av händelsen och personerna. Hur den ståtliga formen egentligen hamnat hos oss vet jag inte, men gissar på farfars intresse av lokal historia. Mitt hus är fyllt av arvegods av skånskt allmoge. Några saker vet jag kommer från gården, som slagbordet som är ombyggt av en gammal mangel, ett krus som brukade stå på ett speciellt ställe och en liten stumpljusstake som man hade hittat i marken. Det slår mig nu, den kanske kom från gamla gården som brann.
Min farfar utbildade sig till veterinär i Stockholm, vilket var orsaken till att gården såldes. Han gifte sig med dottern till professorn på veterinärhögskolan och de flyttade till Haparanda. Min pappa och hans 2 bröder växte upp i Haparanda och nästan varje år reste familjen till Borrby för att fira sommar. Efter kriget flyttade familjen till Kalmar och traditionen med sommarvistelse i Borrby utökades till varje år. För att fortsätta med nästa generation, och nästa. I gamla smalfilmer, som min farmor filmat, ser man hur de var på utflykt till kiviksgraven, Christinehov, och andra sevärdheter. Då som nu.
Själv hade jag förmånen att kunna bosätta mig permanent 2012 utanför Borrby.
Tack Lisbeth för att du visade mig gårdarna och fantastiskt med stenen, märkvärdigt att den finns där. Jag undrar också om det kan hänga ihop med flytten av kyrkogården på något sätt, eller om det är en minnessten som var avsedd att finnas där.
Mvh
Carin
Hej Carin
Det var ett tag sedan vi sågs. Fogar din historia till berättelsen. Det är
märkligt med stenen. Kan vara en gravsten. Vad jag vet finns i alla fall ingen sten kvar på
kyrkogården.
Ha det gott!
Mvh
Lisbet